Anna & Hanna

Planen for dagen: Rafting
Humor: Fruktansvart peppade


Om nagon sager att de ska hamta dig pa hotellet klockan atta, kan man forvanta sig att bli hamtad tidigast halv nio. Saledes var vi i lobbyn ganska sent och till var stora forvaning stod tva killar dar, glada och vantandes pa oss. In i minibussen, och upp i bergen for rafting. Guiden forklarade att det var "really fun, really exciting" och vi blev om an mer forvantansfulla. I forbifarten berattade han att for nagra dagar sedan hade faktiskt en bat kapsejsat & vi blev lite smatt nervosa. nar vi val kom till 'lagret' blev vi bjudna pa kaffe till var stora gladje och kunde lindra var nervositet nagorlunda. Efter att flytvastpatagning & hjalmutprovning gjorts visade de oss sakerhet och instruerade likt flygvardinnor vad man skulle gora om man trots allt skulle valta. Nervosa till max, hoppade vi i batarna, tillsammans med ett danskt par och tva instruktorer for de kommande 5 kilometrarnas forsranning. Vi skrek mest efter mamma, och langa hjalprop, men satans vilken adrenalinkick ! Vi flog som sma fjadrar nar vi korde in i nagot, men som tur ar gav fothallorna nagot sanar stod.

Under vagen beskadades tva gigantiaska ormar, men de passerades ganska obemarkt. Nar vi raftat kanske 3 kilometer sa blev vi alla hapna av vad som stod mitt i forsen; en elefant. Sa for att inte kora pa den gjorde vi en liten svang och dar var ett tjockt rep. Vad som sedan hande ar oklart. Klart ar att baten valte, vi fastnade under och trycktes under ytan, samtidigt som vi drogs med av forsen. Och i forsen ar det ju givetvis inte bara vatten utan fullt med stora stenar och ordentliga strommar. Vi minns inte sa mycket av vad som sedan hande, forran vi blev 'raddade' och uppdragna av andra batar dar de tog hand om oss. Efter att ha 'kommit tillbaka' till medvetandet drabbades vi bada av panik. Var Hanna\Anna okej? Hanna skriker Anna och far ett ja till svar. Nar vi tittar upp ser vi varandra och en lattnad slapper. Anna sitter dock med benet hogt uppe & med handerna for ansiktet, men efter nagra korta rop som kommunikation far vi reda pa att ingen drabbats av storre skador. De kommande 2 kilometer foljde vi med i andra batar och vi minns inte sa mycket av det, men vi njot inte direkt. Nar vi val kommit iland och motte varandra (en aterforening som vi aldrig kommer glomma! ) skakade vi sa fruktansvart mycket, och lungorna var vattenfyllda, men vi var inte fysiskt skadade vilket egentligen var osannolikt. Vi transporterades upp till lagret med buss, och alla thailandare fragade om vi var okej. Nar den varsta chocken lagt sig och vi fatt handdukar over oss, satt vi och skrattade. Skrattade for att det gatt sa bra som det faktiskt gick, skrattade av ren chock, skrattade for att vi hade valdigt roligt. Da hade vi gatt igenom alla tankbara scenarier med icke trevligt utgang, och konstaterat att vi hade skyddsanglar fran himlen med oss.

Vi bjods sedan pa en valbehovlig delikat lunch, med en massa thailandska specialiteter: kycklingsoppa, wokade gronsaker, kyckling & rakor i sotsur sas, ris, omelett, tempura med friterad kyckling, lok, potatis, bongroddar & ananas, och som avslutning farsk frukt och kaffe. Inte illa!


Sedan bar det av mot ett vattenfall, ett mycket efterlangtat vattenfall. Och kanslan av att vara i det och bada i det kalla men friska vattnet, det var obeskrivligt!



I bussen ttillbaka fragade guiden om vi hade nagra fragor, och Hanna undrade lite forsynt men med en skamtsam ton om det var nagon som hade dott under forsranningen dar och fick till svar att ja, for ett par ar sedan. Gulp, tankte vi bada och var innerligt glada att den fragan stalldes efterat. Nar vi var tillbaka pa hotellet var det som en ballong spruckit. Alla spanningar slappte, och vi blev fruktansvart trotta. Da upptackte vi att vi trots allt fatt oss lite smallar. Men det ar sma, pyttesma, smallar och det ar ingenting jamfort med hur det kunde ha gatt.

Idag hade vi skyddsanglar. Varldens basta skyddsanglar.